Tempolopp Världscup Bilbao 2016

Posted on Leave a commentPosted in Competing, Landslag, Svenska

Igår var det återigen dags för att mysigt tempolopp i världscupen 🙂 Mitt femte internationella lopp för detta år, tredje TT. Denna gång på en banan som precis som banan i Ostende var väldigt lik den kommande banan i Rio.

Kände mig otroligt seg under uppvärmningen, fick inte alls till pedalrörelsen och det spelade ingen roll hur mycket jag försökte så blev det ändå ryckigt och jag hade stora problem att hålla igång benen och hitta rätt flow. Och jag kände direkt att hjärnan fick jobba mer än vad den borde för att hålla koll på vart alla delar som den bör hålla kontroll på var 😛 Inför starten slängde jag över min pulsklocka till E som följde mig på cykel och sa åt henne att hon skulle skrika lite på mig om hon såg att min puls droppade för mycket, behövdes int 😛

Men vilken skillnad det blev sen när starten väl gick och det var dags att börja arbeta som en maskin 🙂 Benen svarade bra och jag fick en bra flow igenom kurvorna. Blev lite lätt irriterad i första rondellen som vi skulle runda nästan ett helt varv så vi nästan typ mötte oss själva! Farten ut ur rondellen blev alldeles för låg och det kändes som jag stod still, försökte trampa medan jag svängde vilket bara blev pannkaka, helt klart något jag måste öva mer på! Utnyttjade lite av frustrationen för att få ett snyggt igångdrag efter kurvan istället, frustration är finfin energi det 😛

Kom i mål som trea, 50 sekunder från guld och 44 från silver. Närmare guld än så har jag aldrig varit i ett tempo så måste väl vara nöjd med det.

Enligt officiella resultatlistan hade jag en snitthastighet på 29,79 km/h, tror att banan var lite kortare än vad det stod i dokumenten för enligt min cykeldator körde jag 28,2 i snitt, känns mer rimligt. Haha, en snittpuls på 187 känns som jag borde vara rätt så nöjd med också 😛 13-14 slag från max i en halvtimme ja då får man nog vara lite trött efteråt.

Stort tack till våra grymma ledare, K, E och A, utan er hade det inte gått 🙂 🙂 Ni är bäst helt enkelt!

IMAG0640

 

När orken inte riktigt räcker till

Posted on Leave a commentPosted in Life with a disability, Svenska

Eller snarare inte alls räcker till..

Förra veckan samt denna vecka så har jag haft mina två första träningsfria veckor på drygt 1,5 år. (Veckan när jag åt penicillin och inte fick träna i juni räknas inte). Tanken med dessa veckor har förstås varit att vila både kropp och knopp. Efter förra veckan så känns kroppen hyggligt återhämtad men huvudet däremot känns fortfarande som en trög smet som jag förtvivlat försöker röra runt i med en slev och få lite ordning på. Kanske för att jag jobbade lite fler timmar än vad jag borde ha gjort den veckan..

Ibland är det så otroligt vidrigt tydligt att det är hjärnan som inte riktigt orkar med att styra kroppen så som den borde, CPU:n snurrar på lite för låg klockfrekvens eller har lite för få kärnor helt enkelt. För något år sedan så hade jag en period med ganska mycket huvudvärk, tror att det var i samband med att jag skrev min exjobbsrapport. Jag hade då mestadels huvudvärk från en specifik del av huvudet, precis ovanför pannan på vänster sida, ganska punktriktat m.a.o. exakt samma huvudvärk har kommit tillbaka de senaste månaderna, nu nästan dagligen. Men det konstiga med huvudvärken är att det är inte bara huvudvärk utan ibland känns det som att 10000 myror skulle krypa precis under hårbottnen, liksom mellan huden och själva hjärnan. Lite samma känsla som när man domnar bort i ett ben eller en arm, ni vet den här lite stickande känslan.

Efter lite googlande på hjärnan och vilka olika funktioner som sitter vart så visade det sig att detta är exakt det ställe som styr motoriken, surprise? Inte mycket eftersom huvudvärken inte är något problem alls så länge jag sitter och bara arbetar vid en dator eller typ ligger i soffan eller i sängen men däremot när jag börjar göra något som kräver mer av kroppen rent motoriskt så sätter den igång. Det var på något sätt rätt så skönt att inse att aha, det är rätt så naturligt, bra nu vet jag vad det beror på. Däremot så är det desto svårare att filura ut vad jag kan göra åt det..

Den här skissen över hjärnan tycker jag är rätt så bra;  http://www.humanillnesses.com/original/images/hdc_0001_0003_0_img0254.jpg

Det är frustrerande när orken inte riktigt räcker till, när man vill så mycket mer än vad kroppen vill. För mig inträffar ofta ett totalt soppatorsk på energi efter en tävling, lagom tills den ack så krävande och nödvändiga packningen till hemresan ska börja. Kanske ett tecken på att jag är rätt så bra på att ta ut mig helt på en tävling?:) Sydafrika för några veckor sen var inget undantag. Sån tur var så har vi fantastiska ledare med sos som på något magiskt sätt känner av när min energi är på väg att ta slut helt och väldigt passande kommer och hjälper till med de sista stegen i packandet precis innan tårarna börjar rulla nedför kinderna. När orken helt enkelt inte räcker till.img_1532